Monstret under sängen
Min senaste skrivuppgift i barnbokskursen, och förmodligen den jag är mest nöjd med. Uppgiften var fri så jag valde att göra en bilderbok för barn 3-7 år.
Monstret under sängen
Uppslag 1
Murvel bor med en stor monsterfamilj i en garderob, hans mamma och hans pappa är mästare på att skrämmas om natten. Idag fyller Murvel åtta år. Hans stora lurviga monsterföräldrarna och hans nio syskon i olika färger sitter hopträngda runt bordet i den kusliga garderoben. Plötsligt vänder föräldrarna sina ansikten mot Murvel, de upphör att smaska.
- Nu när du har fyllt åtta år är det dags för dig att börja sprida lite rädsla i världen. I natt skall du vaka under en flickas säng, du skall använda alla de knep vi lärt dig och hon skall bli skrämd från vettet.Tro inte att vi inte märker om du misslyckas, sånt vet monsterföräldrar. Misslyckas du, får du bara äta jordgubbar, i en hel vecka! Mwohahahaha! sa mamman och pappan med en stämma.
Murvel får en klump i magen. Jordgubbar är det äckligaste han visste, den där söta syrliga smaken som fastnar i gommen. Ush! Bara tanken på jordgubbar får honom illamående. Rädslan för jordgubbarna förstärks när Murvel tänker på att han inte är bra på att skrämmas, han tycker att det är läskigt. Oturligt nog slutar ofta hans skrämselförsök med att han blir rädd själv. Han har åtminstone övat ordentligt, så kanske blir flickan lite rädd, hoppas att det räcker för att göra mamma och pappa nöjda.
Uppslag 2
Fia är nyinflyttad. Hon har fått ett eget rum i den stora gula villan. Hon har ljusgula tapeter med prästkragar på, hon har fått välja dem själv. Mitt i hennes rum står en himmelssäng som är hennes alldeles egna. Kuddarna i sängen luktar rent för de är alldeles nya. När Fia har lagt sig har hon svårt att sova, allt känns så nytt och annorlunda. Fia tycker det känns som att någon iakttar henne, kanske bor det söta möss här, tänker fia förtjust.
Under tiden har Murvel smugit sig in i rummet genom fönstret, stel av skräck så har han snubblat fler gånger på vägen. Hans hjärta stannade nästan när han får syn på en stor svart skugga på golvet, men lugnar sig när han upptäcker att det är hans egen. Han hoppas att flickan inte har vaknat ännu. Nu ligger han under sängen och försöker att andas ljudlöst, så som Mamma har lärt honom. Han är så nervös att han skakar. Hur skall han lyckas skrämma flickan så att hans föräldrar blir nöjda? Rummet känns stort och läskigt, och golvet är kallt. Flickan i sängen kommer nog att vara Elak mot mig, tänker Murvel. Vid midnatt måste Murvel skrämmas. Varje sekund går sakta då han väntar på det stora ögonblicket. Hans hjärta dunkar hårt och det pirrar enda ut i klospetsarna. Snart slår klockan tolv.
Uppslag 3
Fia vaknar med ett ryck. Hon hör hur det gnisslar och ylar. Hon blir rädd och vänder sakta på huvudet för att se efter. I rummets ena hörn står en liten gul varelse, rund som en boll och luden som en dammråtta. Varelsen höjer armarna och ylar mot taket. Fia börjar skratta. Trots oljudet är den här varelsen bara liten och söt.
Murvel försöker att göra sitt bästa. Han ställer sig i en skrämmande position och gör de hemskaste ljuden han kunde tänka sig. Till en början går allt bra, men när flickan får syn på honom börjar hon skratta Detta blir för mycket för Murvel och han börjar att snyfta, snyftningar som snart övergår i storgråt.
Fia slutar att skratta, plötsligt börjar den lilla varelsen i hörnet att gråta. Hennes mamma har alltid sagt att man tröstar den som gråter, så Fia springer utan att tveka fram för att trösta. Hon lägger armarna om det ynkliga monstret.
- Varför gråter du? undrar Fia.
- För att jag inte är läskig. lyckas Murvel snörvla fram.
- Men du är ju så liten, får du bara växa lite blir du säkert jätteläskig.
- Men jag är åtta! Jag har lovat mamma och pappa att jag skall skrämmas, men du bara skrattade åt mig. Jag är ett misslyckat monster! ylar Murvel mellan tårarna.
- Vad händer om du misslyckas? frågar Fia lite osäkert.
- De kommer att tvinga mig äta jordgubbar! Det äckligaste i världen! bölar Murvel
- Jordgubbar som är så gott? Jag vet vad vi ska göra! Vi skrämmer mina föräldrar! Jag kan hjälpa dig. Jag råkar veta att båda två är rädda för spindlar. utbrister Fia stolt.
- Åh ja, vill du det? Och spindlar som är så söta? svarar murvel med ett leende på läpparna.
- Klart jag vill, jag måste ju se till att du blir glad igen. Jag fick dig ju att börja gråta.
Fia kände sig smart. Dagens (eller snarare nattens) goda gärning fick bli att hjälpa det ynkliga lilla monstret att försöka vara läskig.
Uppslag 4
Murvel kände sig bättre. Flickan var trots allt snäll och nu hade de gjort upp en plan tillsammans. Murvel skulle med hjälp av Fia klä ut sig till en stor spindel, och springa omkring på Fias föräldrars golv. De arbetade länge på en bra utklädnad åt Murvel, men efter en timme fick de lov att nöja sig. De båda undrade, skulle Fias föräldrar låta sig luras?
De smög genom en stor mörk hall fram till föräldrarnas sovrumsdörr. Det var nu eller aldrig och Murvel började sakta men säkert känna sig osäker.
Uppslag 5
- Jag tror inte jag vågar. viskar Murvel till Fia
- Klart du vågar, tänk på jordgubbarna.
Jordgubbarna gav Murvel knuffen han behövde, vad som helst utom dem! På darriga ben kryper han in på föräldrarnas golv. Han biter ihop, sträcker på sig och tar sats. Med ens springer han runt i rummet med full fart samtidigt som han ger ifrån sig ett knäppande läte som bara monster kan åstadkomma. Fias föräldrar vaknar av ljudet, och vad får de se. En gigantisk gul spindel som kryper över golvet!
- Iiiiiih! skriker Fias mamma.
- Ush! utbrister Fias pappa.
Uppslag 6
När Fia får syn på spektaklet börjar hon nästan att fnittra, där hon sitter utanför dörren och kikar in. Att skrämmas är riktigt roligt tänker hon. Innan murvel hinner bli allt för skräckslagen springer han ut ur rummet. Fia fångar upp honom och smyger tillbaka till Fias rum. Väl i trygghet vågar han andas ut och känna stoltheten komma smygandes. Från föräldrarnas sovrum hörs upprörda röster.
- Jag klarade det! Jag klarade det! Nu har jag något att berätta för mamma och pappa. utbrister Murvel
- Tack så mycket snälla Fia!
- Så lite så! Nästa gång får du skrämma mig och sen får vi leka mer. fnittrar Fia
- Åh ja! Det vill jag så gärna. Svarar Murvel med det bredaste leendet på läpparna ett gult litet monster kan åstadkommaKommentarer
Postat av: Linnéa Björnfot
Underbar som vanligt! Och jag får verkligen hålla med om att detta är något utav det bästa du har skrivit :) Du kommer att bli en älskad barnboksförfattare nån dag tror jag... :P <3
Postat av: Leia ♥
Hej!
Allt bra?? :)
Postat av: Burre
Vaa? Vad är det för barnbokskurs? Jag vill också gå sån! :O
Trackback